1598-1664 Spanish Francisco de Zurbaran Galleries Spanish baroque painter, active mainly at Llerena, Madrid, and Seville. He worked mostly for ecclesiastical patrons. His early paintings, including Crucifixion (1627; Art Inst., Chicago), St. Michael (Metropolitan Mus.), and St. Francis (City Art Museum, St. Louis), often suggest the austere simplicity of wooden sculpture. The figures, placed close to the picture surface, are strongly modeled in dramatic light against dark backgrounds, indicating the influence of Caravaggio. They were clearly painted as altarpieces or devotional objects. In the 1630s the realistic style seen in his famous Apotheosis of St. Thomas Aquinas (1631; Seville) yields to a more mystical expression in works such as the Adoration of the Shepherds (1638; Grenoble); in this decade he was influenced by Ribera figural types and rapid brushwork. While in Seville, Zurbur??n was clearly influenced by Velazquez. After c.1640 the simple power of Zurbaran work lessened as Murillo influence on his painting increased (e.g., Virgin and Child with St. John, Fine Arts Gall., San Diego, Calif.). There are works by Zurbar??n in the Hispanic Society of America, New York City; the National Gallery, Washington, D.C.; and the Philadelphia Museum of Art..  Related Paintings of Francisco de Zurbaran :. | Saint Francis in Meditation | virgin and child with st | Still Life with Pottery | Tazas y vasos | The Ecstacy of St Francis |
Related Artists:
Gabriel von Max
(August 23, 1840 - November 24, 1915) was a Prague-born Austrian painter. He was born Gabriel Cornelius Max, the son of Czech sculptor Joseph Max and Anna Schumann. He studied between 1855 and 1858 at the Prague Academy of Arts with Eduard von Engerth. His studies included parapsychology (somnambulism, hypnotism, spiritism), Darwinism, Asiatic philosophy, the ideas of Schopenhauer, and various mystical traditions. The spiritual-mystical movement was emphasized by the writings of Carl du Prel, and the Munich painter Albert Keller was also an influence. His first large canvas was painted in 1858 while he was a student at the Prague Academy. He continued his studies at the Viennese Academy of Art with Karl von Blaas, Karl Mayer, Christian Ruben and Carl Wurzinger. From 1863 to 1867 he studied at the Munich Academy with Karl Theodor von Piloty, and also Hans Makart and Franz Defregger. His first critical success was in 1867 with the painting "Martyr at the Cross": that painting transformed the "Ungl?-ksmalerei" (dark palette) of Piloty into a religious-mystical symbolism using a psychological rendering of its subject. He continued to use the dark palette of the Piloty school well into the 1870s, later moving toward a more muted palette, using fewer,clearer colors. From 1869, Gabriel von Max had his studio in Munich; in the summer, he was in the Ammerland at Starnberger Lake. From 1879-1883, Gabriel Max was a professor of Historical Painting at the Munich Academy; he also became a Fellow of The Theosophical Society. In 1900 he was ennobled and became a Ritter. He died in Munich in 1915. His interest in anthropological studies also showed in his work. He owned a large scientific collection of prehistoric ethnological and anthropological finds: the collection now resides in the Stadtischen Reiss Museum in Mannheim. At his residence in Starnberger Lake, Gabriel Max surrounded himself with a family of monkeys, which he painted often, sometimes portraying them as human. Max, along with his colleagues, often used photographs to guide painting. The great number of monkey photographs in his archive testify to their use as direct translation into his paintings. In 1908, his painting "The Lion's Bride" became celebrated, and was depicted in motion pictures as an hommage in the Gloria Swanson film, Male and Female, (1919), directed by Cecil B. de Mille. Gabriel von Max was a significant artist to emerge from the Piloty School, because he abandoned the themes of the Grunderzeitliche (genre and history), in order to develop an allegorical-mystical pictorial language, which became typical of Secessionist Art. Characteristic of the ethereal style of Gabriel Max is "The Last Token" (in the Metropolitan Museum), and "Light" (in the Odessa Museum of Western and Eastern Art, Ukraine).
Artur Loureiro
painted Auto-Retrato in 1925
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).